Ha det asfett, tack och hej!

Just nu i denna stund. Jävlar vad jag mår bra.
Om jag hade vart Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray hade jag sjungit att det är inga problem. Kanske lagt in en svordom, exempelvis tamefan bara för att förstärka det lite.

Först nu jag börjar fatta vilken frihet jag fått och vad som väntar. Och fina, fina du. Snart får du vila i gläntan där du hör hemma. Andreas och jag ska åka upp och hälsa på.Och jag ska köra! Fattar du jag klarade det! Och jag har klarat gymnasiet och fått så fina betyg att jag tror att det är något fel. Min familj är världens finaste. Celinn och Calle ljusar upp allas tillvaro och imorgon ska jag dra igång studentveckan med några av mina favoriter. Fasen vad jag är blödig men JAG ÄR BARA SÅ JÄVLA LYCKLIG och lite tycker jag det är töntigt att jag måste skriva det. Men just nu känns det som att allt som varit under det här sista skolåret har tagit mig hit.

Jag mår bra idag. Riktigt bra och det är genuint sagt.
Jag skiter i om det kommer småsaker och förstör, för det kommer det alltid göra.
Jag tänker njuta om det så är spöregn imorgon.

Höll andan och hoppades allt jag kunde. Sen öppnade jag ögonen och där stod bokstäver i grönt. Om det inte hade varit för den sista personen som var kvar hade jag skrikit rätt ut. Så jävla glad! Det var inte nådigt vad jag var nervös imorse. Trodde jag skulle kräkas och hjärtat dunkade så jag trodde det satt utanför bröstkorgen.

Fy fan va sköööööööööönt at jag klarade det! Nu är det en del kvar. Men nu har jag i alla fall fixat en!

Imorgon får alla som läser det här faktiskt lov att hålla tummarna!
Tack på förhand .
Mvh. Nervööööööööös tjej

Hihohiho. Fan vad nära det är nuuuuuuuuuu.

Hade finaste road tripen med far igår. Vi firade hans läkarbesök som visade på utmärkta provsvar. Är så himla glad för hans skull, och nu slipper man gå runt och ha en klump i magen för det. Min fina, fina pappa.

Hahaha hoppsan! Bra helg med kvalitetstid med fina & galna.

"Din största fiende är ditt eget huvud. Det är bara du själv som sätter stopp för dig och avgör hur långt du vill gå"
Vet inte hur många gånger olika människor har sagt till mig det. Det värsta är att det stämmer så väl.

Fick bara bevisat för mig själv precis vad jag redan vet idag. Så blir kinda matt när folk inte lyssnar eller tar saker på allvar. Fan, jag ska fanimej fixa det här nu!!

Jag vill så gärna sätta ord på mina tankar. Någonting får mig alltid att klicka in här och fingrarna börjar automatiskt dansa över tangentbordet helt efter egen vilja. Så många utkast ligger i arkivet och jag kunde ha valt att publicera dem alla. Då hade jag fått en dagbok som vore minst 20 sidor längre. Men jag har avstått och jag tänker fortsätta. Snart kommer så mycket stå i lågor. Det handlar om att ta kontroll. Människan bestämmer själv över sina val. Jag kommer alltid vara en sucker för klyschor, det har jag konstaterat sen flera år tillbaks. Men kanske är det helt okej. Eller inte kanske, det är okej.

Med de här orden sagda såhär på tisdagskvällen ville jag egentligen inte komma fram till något. Jag ville mest skriva att det blir som det blir och när man längtar tar saker tid. Jag kommer nog också att alltid vara en sån som längtar. Men det är också okej.

I samma låga skor
Och leendet du log
Så här kan det inte va

Aldrig aldrig
Inte en enda dag till

Gick omkring i ditt kvarter tills det blev för kallt
Tänkte ut en dialog mellan oss och allt

Får ingen luft
Blir knuffad runt
Jag dansar men jag känner ingenting alls
Allt går för fort

Jag är för full
Du är för ung
Jag ser dig prata med hör inte ett dugg
Letar mig ut
Blinkande ljus
Andas, andas allting snurrar runt

Åh nej
Nu ser du mig
Jag måste rota i väskan efter mod
Jag är så hög
Jag kunde dö

Jag tror mitt hjärta blöder

Och fast jag också vill
Så vet jag att vi bara kan försöka hoppas
Tro och hoppas
Är allt vi kan

Jag vet hur du ser ut i inga kläder
Kan det va därför du blev obekväm när
Visst du kan klippa dig skaffa en annan tjej
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej

Visst du kan rycka på axlarna spela ball
Och fast du tycker du lyckas vet jag i alla fall
Och du försöker hålla masken
Så du kan sväva över marken

Visst du kan skratta och låtsas som ingenting
Men jag vet allt om dig för du har varit min
Du är nån annan nu i och för sig

Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
Jag vill hinna säga allting innan jag ska gå

Länge leve längesen
Som jag minns det var det lätt
Även när jag trillade omkull
Länge leve du min vän

Sju sorger och åtta bedrövelser sen
Så länge sen, så längesen
Du kommer nog aldrig mer vara min vän
Det var för längesen

Länge lever sommaren
Som kom och gick igen
Snabbare än någonsin förut

Jag vet nästan inget om dig
Du vet nästan inget om mig
Finns det en så finns det flera

Se mig på taket
Allt är så långt bort
Landa på natten
När alla sover

Hörde på vägen in till stan
Fast ingen fatta fatta jag
Det handlar om dig
Det handlar om mig

Du borde ta dina ord tillbaks
För alla glömmer men inte jag

Från och med


DU


NU

Och då är det skönt att veta att man inte är ensam.

First of all, you don't know me. Second of all, you don't know me.

Kanske har jag hittat min anledning.

Känner hur välplanerat det här var..

Jag är sur för att jag missar Håkan ikväll och för att jag missade anmälningen till högskoleprovet. Självklart kommer jag få lov att göra det när det blir mer matte istället för fler språkdelar. Mer då? Jo jag är sur för att jag valde fel nyttighetsmånad. April är ju lika med påsk och godis. Inte så genomtänkt där inte.

Så läget då? Har precis ätit havregrynsgröt efter en 5 kilometers springtur. Bäst för mig själv att den här månaden kommer bli värd.

Och nu ska jag återgå till projektrapporten när alla andra är ute på krogen.

Soliga hälsningar från positiva klubben

There are so many people out there who will tell you that you can't. What you've got to do is turn around and say, "watch me".

Idag var sista dagen på dagis. 152 timmar. 19 gånger. 10 veckor.

Ska tillbaks och jobba ungefär fyra gånger innan studenten.
Sen slutar kalaset på cirkus 170 timmar att söka in för.
Sen blir det ev. sommarjobb.

Är så in åt helvete stolt över mig själv!!! Fan vad jag kämpat på. Hade egentligen bara behövt runt hundra barntimmar för att söka men det var värt att vara där extra. Kommer verkligen sakna alla pluttar där nere och jag har haft det hur bra som helst.

Men nu känns det förjävla apskönt att en bit av flera är klara. Ska bli så skönt att komma tillbaks till skolan på heltid och ta ikapp allting. Alltså, nu känns allting SÅ JÄVLA SKÖNT att jag inte vet hur jag ska uttrycka mig. Allt fram tills nu har varit förarbete. Nu är det bara det lilla finslipet och sen händer det grejer på alla plan.

ÄNTLIGEN är dagens ord.

Så tack och hej då.

Tidigare i veckan bestämde jag mig för att jag ville se morfar en sista gång och få ta farväl.
Igår var det dags.
Trots att jag var nervös innan så kände jag ett lugn i kroppen när vi kom till Falu lasarett.
Jag visste att han låg därinne i ett rum. Att det skulle vara sista gången jag fick se honom.

Stegen in i rummet var svåra. Jag trodde inte att benen skulle bära mig. Men vi gick in tillsammans. Mamma, pappa Andreas och jag. Han låg där på en säng i mitten av rummet. Han var så himla fin! De hade klätt på honom hans finkläder och tänt ljus. Det var inte min sjuka morfar som låg där. Det var den morfar jag minns, min fina, fina solrosmorfar. Så lugn och fridfull. Precis som om han låg hemma på min eller Andreas säng och vilade innan han blev sjuk. Först vågade jag inte röra han, för mamma sa att han var kall. Men jag gjorde det och när jag väl gjorde det ville jag aldrig släppa. Hans hud var helt slät och man såg knappt några spår av sjukdomen. En sista gång fick jag krama om hans hand.

Jag är så enormt glad att jag valde att göra det här. Jag fick ta farväl och min sista minnesbild, den jag haft sen i höstas som knäckte mig totalt är ersatt med den här. Nu vet jag att han slipper lida och får vara tillsammans med mormor igen.

En stor klump i magen lossnade igår.
Det här är det bästa beslutet jag någonsin tagit.
Sov så gott älskade morfar.