I need to find a reason to feel like everything was meant to be let go
Jag skiter i att jag inte borde skriva det här.
Men det är som det värsta slasket. Den värsta kylan, du vet den där som biter sig fast och lämnar en med en isande kyla inifrån. Varenda muskel i kroppen stelnar till och det känns som minsta vindpust kan få en att gå av.
Man tänker så, blås inte, snälla för då går jag sönder. Det har gått bra längre än jag trodde.
- Men inte längre. Den bara sveper in och ingenting gör ondare. Jag bryr mig inte längre om att torka kanalerna som rinner. Rinner det så rinner det och lika bra att låta det vara. På så vis slipper man småbäckar och får någon forsränning emellanåt. Man borde tycka att efter ett tag borde det bli något slags stopp. Kroppen borde inte orka tappa så mycket vatten. Men så slår det till. I kassan på konsum, på bussen eller i sömnen och det finns inget som hindrar det längre. Jag har aldrig önskat att det regnat förrän nu.
Jag bläddrar och bläddrar och undrar vad fan som egentligen hände. Jag tror det kallas att ta varann för givet. Nog för att vi även drog oss åt olika håll, vilket var tydligt. Men att få svart på vitt vore skönt. Jag gillar inte att låta saker rinna ut i sanden, jag behöver en mening. Jag vet att ingenting kommer bli som förut, och den meningen har jag inte vågat skriva och vågar egentligen inte ha kvar. För fan vad ont det gör. Vartenda steg i din stad påminner om dig. Industritaket ovanför boxningen som vi på nått sätt lyckades ta oss upp på brukar stå för morgonens fors.
Jag orkar inte längre.
Ingenting är så stort eller gör så ont som saknaden.
Man tänker så, blås inte, snälla för då går jag sönder. Det har gått bra längre än jag trodde.
- Men inte längre. Den bara sveper in och ingenting gör ondare. Jag bryr mig inte längre om att torka kanalerna som rinner. Rinner det så rinner det och lika bra att låta det vara. På så vis slipper man småbäckar och får någon forsränning emellanåt. Man borde tycka att efter ett tag borde det bli något slags stopp. Kroppen borde inte orka tappa så mycket vatten. Men så slår det till. I kassan på konsum, på bussen eller i sömnen och det finns inget som hindrar det längre. Jag har aldrig önskat att det regnat förrän nu.
Jag bläddrar och bläddrar och undrar vad fan som egentligen hände. Jag tror det kallas att ta varann för givet. Nog för att vi även drog oss åt olika håll, vilket var tydligt. Men att få svart på vitt vore skönt. Jag gillar inte att låta saker rinna ut i sanden, jag behöver en mening. Jag vet att ingenting kommer bli som förut, och den meningen har jag inte vågat skriva och vågar egentligen inte ha kvar. För fan vad ont det gör. Vartenda steg i din stad påminner om dig. Industritaket ovanför boxningen som vi på nått sätt lyckades ta oss upp på brukar stå för morgonens fors.
Jag orkar inte längre.
Ingenting är så stort eller gör så ont som saknaden.
+
Det har tagit mig hela hösten att fundera ut vad jag vill och hur jag ska göra för att ta mig dit. Även andra saker som är viktiga. Nu är jag på väg, och utöver det har jag fått andra fina erbjudanden som lockar. Det är otroligt mycket nu och jag har kommit till en punkt där jag inser att jag inte längre behöver det här utrymmet för att uttrycka mig. Jag kan lägga den biten till att fokusera på annat, sådant jag sätter genuint värde på.
Jag känner inte av ilskan eller andra saker som trycker ner mig. Istället för att se hindren så har jag valt att se möjligheterna. Den största befrielsen har varit att inse att jag inte behöver leva upp till andras förväntningar.
Det låter säkert helt pretto och löjligt som att jag fått världens uppenbarelser. Men det handlar verkligen inte om det. Det handlar om att jag har accepterat, fått hjälp på traven och låtit mig förstå. Mer behöver jag inte delge till andra och det räcker så. Huvudsaken är att jag är där jag är idag. Fan så skönt.
Emotions beat logics all the time - Albert Einstein
Jag känner inte av ilskan eller andra saker som trycker ner mig. Istället för att se hindren så har jag valt att se möjligheterna. Den största befrielsen har varit att inse att jag inte behöver leva upp till andras förväntningar.
Det låter säkert helt pretto och löjligt som att jag fått världens uppenbarelser. Men det handlar verkligen inte om det. Det handlar om att jag har accepterat, fått hjälp på traven och låtit mig förstå. Mer behöver jag inte delge till andra och det räcker så. Huvudsaken är att jag är där jag är idag. Fan så skönt.
Emotions beat logics all the time - Albert Einstein
.
Jag borde kanske skriva några rader, men jag vet inte vad. Så det som skulle bli skrivet får stå oskrivet och alla ord som låg på tungan räcker inte längre till munnen.
