Jag fattar ingenting
och jag ser bara tecken
Bilder säger stanna
Bilder säger gå
Vi pratar inte mera

Saker förändras
när tiden går

Fan, det värker
Det ilar då och då
Det känns ibland som alla har
förstått utom jag
Att världen står och pekar

Upp och ner. Ner och upp.
- "Du ska skriva om meningen med livet och vad lycka är för dig."

Vore snällt om någon kunde tala om det för mig för jag känner inte för att leva autentiskt just nu.

Jag fattar ingenting. Hur kan det snöa ute?
Känns som jag lever i min egen bubbla och dagarna passerar medans jag rör mig i nån slags koma.

Allt är konstigt.

Var hos farbror doktor i måndags. Han skrev ut penicillin, hostmedicin med morfin (bara att tas innan jag ska sova var han noga att påpeka; och jag lovar, jag sover som en gud nu) och massa slemlösande saker. Mysigt. Men snacka om att jag blir bättre! Jag är uppe på benen och jag säger som Mcdonald's: I'm lovin' it! Hade tydligen mykoplasma som han sa är början på lunginflamation om man inte får medicin. Så tur jag fick lite piller. Sen i måndags har jag hunnit med att inventera lite på apoteket (cashflow! en till sak jag älskar) Imorgon blir det plugg @ körskolan, kupolen med syster på jakt efter vinterjacka och sen ska jag plugga ikapp det jag missade förra veckan. Spännande liv jag har må jag säga. Men jag är frisk och glad och det är allt som betyder något! Hehe, låter som jag är 53 och precis kommit ur min 50-årskris. Skriva CV och lite annat står också på schemat. Ja, så det var ju en liten intressant uppdatering såhär på kvällskvisten.

Nu är jag så jvla trött på den här skiten! En vecka och jag är fortfarande sjuk. Visst, jag är galet mycket bättre sen i måndags osv. Men nätterna dödar mig. Jag får inte sova för den här jvla hostan och frossan håller mig vaken.  Får jag inte sova blir jag irriterad, ännu mer rastlös och mer gnällig än en treåring.. Så ja.. Inte mitt bästa jag just nu.

Imorgon ska jag till doktorn. Jag hoppas innerligt att han har några lyckopiller att skriva ut för såhär kan jag inte ha det längre.

HUMOR! Min syster ligger också däckad i feber och är inte heller på sitt bästa humör.

Klicka för att se det finaste på länge. Sådär fint att man spricker upp i ett leénde och får magen fylld med solsken.



Jag längtar lika mycket som jag längtade till konserten 25 oktober, den där kvällen för två år sen. Trots att brandlarmet gick och alla tvingades utrymma lokalen i kylan var kvällen magisk. Bara en av fina stunder jag fått chansen att se Håkan dansa på scen.

Nu är det bara fem steg till två steg från paradiset släpps. Jag hoppas jag kommer vara som en liten unge i en godisbutik. Men jag behöver nog inte hoppas. Håkan brukar inte göra någon besviken.

Efter fem dagar däckad med feber, frossa och årets förkylning mår jag betydligt bättre. Men det har minst sagt varit en förjävlig vecka, längesen jag var såhär sjuk. Nu är jag så rastlös och översocial så vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag vill ju göra saker!!! Ha kul!!! Inte se en enda film eller sova en timme till.
Men veckan har bjudit på mycket tankeverksamhet (och stirrandes uppe i taket) och det har varit bra. Kläckt fina idéer som inom tid kommer bli verklighet. Känns fint att jag har satt upp några delmål på vägen.

Så svag och skör. Till gränsen att brista och gå sönder. Du brister inte så mycket mer utåt. Det värsta har redan varit. Men inuti bit för bit brister du sakta. Fast egentligen vet vi inte alls hur du tänker och mår. För du säger inget. Ingenting alls.