Jag vill så gärna sätta ord på mina tankar. Någonting får mig alltid att klicka in här och fingrarna börjar automatiskt dansa över tangentbordet helt efter egen vilja. Så många utkast ligger i arkivet och jag kunde ha valt att publicera dem alla. Då hade jag fått en dagbok som vore minst 20 sidor längre. Men jag har avstått och jag tänker fortsätta. Snart kommer så mycket stå i lågor. Det handlar om att ta kontroll. Människan bestämmer själv över sina val. Jag kommer alltid vara en sucker för klyschor, det har jag konstaterat sen flera år tillbaks. Men kanske är det helt okej. Eller inte kanske, det är okej.

Med de här orden sagda såhär på tisdagskvällen ville jag egentligen inte komma fram till något. Jag ville mest skriva att det blir som det blir och när man längtar tar saker tid. Jag kommer nog också att alltid vara en sån som längtar. Men det är också okej.