Ett dygn av eftertänksamhet har fått mig på fötter igen. Igår och idag har jag tagit tag i det största jag har framför mig. Pratat igenom mina planer ordentligt med mina nära och kära och nu är det verkligen bestämt.

Just nu är skolan en enda röra. Har galet mycket med projektarbetet och fördjupningsuppgifter i alla ämnen som avslutas vid jul. Babaj religionen tex. Underbart. Så fram tills jul är det skolan som gäller. Men från och med tisdag får jag sällskap av Nils Hugo, ev Ture. Få se angående det, dyker nog upp här i alla fall.  Blir fint med sällskap när jag jobbar på det och mitt sista mattekapitel. Heja mig! Belöningen för allt slit kommer bli den fetaste shoppingturen och finputs något som redan är klart till 80 procent.

Första målet är körkortet. Tänkte bosätta mig på körskolan även detta lov. Körkortet ska vara fixat innan mars! Det är absolut sista månaden.

Sen är intervju och inskrivning nästa på listan. Sen leta familj och bestämma om jag ska dra i slutet av juli eller september, väst- eller östkusten?
Punkten efter det är ett stabilt cashflow, fast det har jag redan börjat styra upp litegranna. (Hoppas, hoppas, hoppas) Sedan kommer allt rusa i 380 och plötsligt står vi där i vita mössor. Tur att jag kommer ha softaste schemat efter nyår. Det tackar jag min fina skola för.
Gud vad jag svamlar, men måste få ut det här så jag slipper ha allt i en enda röra i mitt huvud.

Men det är en grej jag har tänkt på. Som jag nästan kan sätta min vänstra arm på. Jag slår vad om att när nedräkningen är på gång och allt flyter på kommer det dyka upp någon eller något som kommer få mig att vilja vara kvar. Men ingenting ska få hålla mig kvar. Ingenting.