Höll andan och hoppades allt jag kunde. Sen öppnade jag ögonen och där stod bokstäver i grönt. Om det inte hade varit för den sista personen som var kvar hade jag skrikit rätt ut. Så jävla glad! Det var inte nådigt vad jag var nervös imorse. Trodde jag skulle kräkas och hjärtat dunkade så jag trodde det satt utanför bröstkorgen.

Fy fan va sköööööööööönt at jag klarade det! Nu är det en del kvar. Men nu har jag i alla fall fixat en!