Har ni upplevt när det känns som man lever utanför sin kropp? Man gör saker men insidan är inte närvarande.

Förut ville jag ut och upptäcka varenda vrå. Nu vill jag dra mig undan från allt.
Varför vara där när jag ändå inte är där?

Har funderat på 2011 och vad jag vill ha då som jag inte har nu.
För mig handlar det om utveckling. Rim och reson, bot och bättring. Gör om, gör rätt.

Där jag gick sönder och gav bort mig själv till andra bit för bit
När jag var klar fanns inget kvar, jag vände inåt och kom ut
Som nånting, nytt nått ljust jag hade velat visa upp för dig
Men du var färdig klar och vidare sa ”tack men nej”

Det här var åren när jag sa JA till allt utan förbehåll
Det ledde bara till problem som var långt bortom min kontroll
Linjen är tunn och alltid nära till allt som är grönt och grant
Rim och reson, bot och bättring. Ge mig en chans till jag kan